Hellenistisk tid är nu ett avslutat kapitel i min idéhistoriska grundkurs. Denna delkurs har nog varit den intressantaste hittills. Synnerligen givande läsning och diskussion kring epikurism, stoicism och nyplatonsk filosofi. Icke att förglömma alexandrinsk vetenskap. För mig som kristen gav Plotinos nyplatonism särskilda aha-upplevelser, även om ingen del av mänsklighetens intellektuella kuggar verkar utan att haka i helheten.

Nästa delkurs rör medeltidens tänkare med fokus på Augustinus och hans berömda verk ”Bekännelser” och ”Gudsstaden”. Givetvis nosar vi också på klostrens viktiga roll som centra för utbildning och forskning, skolastiken, universitetens framväxt samt texthanteringen i skriptorierna.

Vilken ynnest det är att få läsa, reflektera och skriva! Jag önskar bara att tiden räckte till för än mer djuplodande närläsning. Jag får trösta mig med att jag trots ett heltidsjobb och familjeliv ändå har tid att skumma lärdomens gräddiga yta.