Den fjärde delkursen i idéhistoria ligger nu bakom mig. Tankemässigt dröjer sig medeltiden dock kvar, och tankar fortsätter formeras när jag nu tar mig an renässansens idévärld.

Varje epok ger mig nya infallsvinklar, och även om jag är ganska välbekant med renässansen, lär jag få stifta bekantskap med nya sätt att tackla denna period i västerländskt tänkande.

Det är intressant att notera att kurslitteraturen nu också ger kvinnan en röst i det intellektuella samtalet. Hittills har Hypatia stått ganska allena som uppburen tänkare, även om antiken och medeltiden givetvis bidrog med stora kulturskapare i Sapfo och von Bingen.